Självporträtt, 2019

 

Sonya Malinka Persson

 

Liberal sjukpensionär som bloggar om det mesta. På just den här bloggen kommer jag att behandla allt som inte får plats någon annanstans. Vill säga; politik, rättvisa, konst/kultur och troligen en hel del annat.

 

Väl bekomme! 🙂

Jag hade inte alls tänkt fortsätta blogga om politik och annat, därför att jag gör det så sällan. Men så läste jag en krönika av Alex Schulman igår och fick en kick. Så; here goes – en ny blogg med innehåll som inte passar in på någon av mina andra bloggar. Väl bekomme. 🙂

Det här med vad som är svenskt debatteras ju högt och lågt i det offentliga, och jag måste erkänna att jag tycker det är rätt tröttsamt. Det handlar mest om historiens vingslag som vi måste ta hand om och vårda, och mest verkar det fokuseras på vikingar. I alla fall om man ska tro SD. Ja, eller möjligtvis folkhemmet.

Personligen tycker jag inte att vi svenskar har mycket att vara stolta över. Visst har vi en häftig historia, men vi är dåliga på att ta hand om den. Så långt håller jag med. Men frågan är väl kanske inte så mycket hur häftig historia vi har och hur häftiga vi blir av det, utan jag kan nog tycka att vi ska ta en titt på oss själva och se vad vår häftiga historia har sett till att vi blivit.

Jag tänker inte skämmas för att jag tycker att vi svenskar som folkslag är en otroligt dryg grupp människor. Egenskaper vi har – som folkslag, det är givetvis skillnad på individ och individ, men som folkslag är vi otroligt självrättfärdiga, för att inte tala om besserwissrar.

På vilket sätt är detta smickrande, undrar jag!?

Av någon anledning har vi svenskar, som grupp, tagit på oss rollen att berätta för alla andra hur de ska leva. Vi vill gärna visa upp oss och skryta med att vi minsann har gjort på det här sättet, och därför är det bäst för dig om du också gör så, för då kan du bli lika häftig som oss.

Vi har en tycka-synd-om-mentalitet som är fruktansvärt osmickrande. Vi tycker synd om alla som något vis kan uppfattas befinna sig i en offerroll, vare sig personen/personerna själva gör det eller ej. Det vill säga; vi tycker synd om kvinnor, funktionsnedsatta, psykiskt sjuka, kulturarbetare, låginkomsttagare, invandrare, med många, många fler. Dessutom ser vi ned på länder som vi anser inte har nått samma nivå av demokrati, jämställdhet och så vidare, som vi själva tror att vi har.

På det här viset tycker jag att Sverige är ett oerhört tradigt land att leva i. Jag tillhör själv en av de grupper man tycker synd om, vilket i praktiken innebär att man (samhället, alltså) antar en roll av överförmyndare vilket om möjligt är ännu mer osmickrande. Jag kan inte tänka mig att det finns en enda människa som uppskattar när någon annan berättar för en vad som är bäst för en.

Jag gör det inte. Gör du?

En annan sak jag stör mig på en hel del, fast det gäller nog inte bara Sverige, är att vi fokuserar så oerhört på produktion och att alla ska vara produktiva, i stället för att se till att så många människor som möjligt faktiskt mår bra. Ju fler som mår bättre, ju fler kommer att vara produktiva på ett eller annat sätt. För mig är det här fullkomligt naturligt, och det förvånar mig att människor rent generellt tillåter den här skenande utvecklingen där stress och psykisk ohälsa fortgå.

Fast i och för sig; det kanske slutar med att en större del av befolkningen trillar av pinn i ren, skär utmattning. Vid det laget kanske den allmänna uppfattningen om hur livet levs på ett hälsosamt sätt kan förändras.

Ytterligare en annan sak jag stör mig på är att politiker överlag verkar tro att de ensamma har möjlighet att förändra samhället. Ibland undrar jag om de inser att samhällskroppen har ett eget liv utanför politiken. En folkmassas åsikter och förmåga att fungera tillsammans formas av folkmassan själv, inte hur många regler och lagar det finns.

Jag tror att Sverige skulle vara trevligare som land, och svenskarna som folk, om vi gemensamt kunde lägga bort vår självpåtagna överförmyndarroll och börja bete oss konstruktivt i stället. Det finns mycket att fundera på omkring det här, och känner jag mig själv rätt kommer jag att göra det i kommande inlägg. 🙂

 

Vill du kommentera rekommenderar jag dig att göra det på Facebook.

Arkiv
Kategorier